Hur är det möjligt att våra barn, som vi älskar över allt annat, ändå kan driva oss till vansinne? Nu är Anton körd i sängen utan att ha läst sina läxor och utan tandborstning, det var bara rakt i sängen utan någon diskussion. Han bönade och bad om en chans till och det var nära som jag gav efter. Men nej, denna gången blev det inte så och jag har helt ont i magen över mitt beslut.
Ibland undrar man ifall man har gjort rätt eller fel?
Svårt det där men jag tycker att det är bra med gränser och att man gör något av sina hot. Då svider det lite extra men det gör lite ont i mammahjärtat...
SvaraRaderaBra att du gjorde som du sa och hade bestämt dig för även om det känns jobbigt.
SvaraRaderaJag tror man har igen det om man orkar vara konsekvent.
/Christina
Och inte blir det lättare ju äldre de blir. Trots 19 år kan man ändock bli vansinnig på dem men skicka dem i säng går inte. Istället försvinner de ut men orden "jag är över 18 och bestämmer själv" och kommer hem när det passar dem. Och då är allt som vanligt igen, som om inget hade hänt. Men man vänjer sig..........
SvaraRaderaKram Eva
Hej Cina!
SvaraRaderaUsch nä, de där är inte lätt...men du gjorde helt rätt! Ibland måste man markera att de e nock! Så får dom ta konsekvenserna med allt vad de innebär, så är det resten av livet och får dom inte gränserna som barn så lär de sig inte som vuxna! Men visst är det svårt...:(
Däremot håller jag inte riktigt med Eva, jag har oxå stora barn, men hemma hos oss gäller våra regler om de så är 25...och man har det faktiskt igen. Fast skicka dem i säng är ju svårt haha...man får välja sina strider helt enkelt och min ligger just nu i att sköta sitt rum...och han är 17.....
Kram Carin
Någonstans måste man markera var gränsen går! Har man gett barnen en eller två varningar så är det nog bra att man tar befälet och bestämmer. I det långa loppet så är det bra att vara konsekvent även om det svider i mammahjärtat.
SvaraRaderaKram.
Jag tycker du gjorde rätt och jag håller med föregående talare.
SvaraRaderaKram Anna T.
Dagen efter brukar man kunna prata igen i lugn och ro
SvaraRaderaoch då känns allting bättre igen.
Men man mår som en skit innan dess. Vem sa att det skulle vara lätt att vara mamma? Det är nya utmaningar hela tiden.
Hoppas du hittat lugnet igen nu när du läser detta.
Kram Monica