23 maj 2013

Studio S

Att börja träna är som att bestiga Mount Everest!
Jag har en ganska diger tränings historia fram till
att jag fyllde 33-34 år men sen har det bara gått utför.

Barnen och jobbet har kommit i mellan.
Jaja, jag vet att det är en fråga om prioriteringar
men jag har prioriterat barnen och deras behov och önskningar framför mina egna.
Jag vet att många tycker att det är helt fel att bara låta
sig bli förslappad och inte ta hand om sig själv.
Men jag har tränat i perioder och varit ganska aktiv emellanåt.

Nu känner jag att barnen börjar bli stora och
ännu mer nu när Stora Syster har tagit sitt körkort
och dessutom är det en stundande student till sommaren.
Jag kommer ha tid i överflöd och det kanske är dax
för mig att börja träna med kontinuitet nu.
Jag har alltid tyckt att det har varit skönt att träna och bli svettig
och känna blodet rusa runt i kroppen.
Jag tar i så jag spyr och sen är jag helt utmattad i någon timme efteråt
men det är en skön känsla.

Igår var jag på vårt nyöppnade Studio S här i småstaden
och prövade på Body Balance.
Idag har jag varit iväg och provat på Body Pump.
Det är två helt olika saker.
Body Balance är för smidighet och rörlighet
medan Body Pump är styrketräning i grupp.
Just nu är jag så stel och mina muskler är helt stumma
och det kommer ta ett bra tag innan jag är tillbaka till sitt forna jag.
Mitt forna jag kommer jag aldrig uppnå eftersom
jag har lagt några år på nacken och även några kilo
men det kan alltid bättre än vad det är idag...

Nu är sitter Lille Bror och jag här i köket och övar in olika satsdelar.
Stora Syster är iväg på sin träning och det känns fortfarande lite konstigt
när hon kör iväg i bilen helt själv men det är bara och vänja sig.
Idag ska vi få besked om hon har klart sitt senaste SAT prov.
Jag har hemsidan uppe och jag går in och kollar med jämna mellanrum
men än så länge har resultatet uteblivit.
Amerikanarna är några timmar senare än vi så vi får vänta lite till.

Imorgon är det fredag och denna veckan
har susat förbi precis som alla andra veckor.
Maken är iväg på tjänsteresa och jag och barnen är "home alone".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig.
Sträva inte framåt hela tiden utan lev i nuet!
Tänk att alla dessa dagar som går det är det som kallas livet.
Kram
Carina