Det är jobbigt att vara trött och längta efter värme och sol.
Dagarna blir så långa och jag känner ingen enerig över huvudtaget.
Energin är som bortblåst och jag är lite blassé på tillvaron.
Men det går över så småningom men det är inget som jag är van vid.
En sen start på arbetsdagen eftersom jag var sen på det.
Eller rättare sagt så tog jag väldigt lugnt och tog mig tiden
och pratade länge med Lille Bror.
Det är något som jag prioriterar, om det går alltså.
Om det fungerar så vill jag gärna vara hemma på morgonen
när han cyklar till skolan och idag fungerar det utmärkt.
Idag hade jag en mysig lunchdate med en kär kollega och det drog ut på tiden.
Just nu känner jag att det inte har så stor betydelse och
jag behöver ta mig tiden att göra annat än att bara jobba hela tiden.
När arbetsdagen var slut ångrade jag mig nästan att jag hade cyklat till jobbet.
Det blåste rejält och det kändes nästan som en omöjlig uppgift att ta sig hem.
Men jag stretade på och fastän det ibland kändes som om jag
cyklade baklänges så kom jag hem tillslut.
Ikväll var det premiärmatch för Stora Syster med sitt nya fotbollslag.
Det har varit en tuff höst och vinter för henne med en massa sjukdomar
och hon är fortfarande inte helt återställd från sin lunginflammation.
Lille Bror hade tagit bussen till sin träning och jag hade
en mysig stund här hemma och pysslade med lite av varje.
Välbehövligt lugn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig.
Sträva inte framåt hela tiden utan lev i nuet!
Tänk att alla dessa dagar som går det är det som kallas livet.
Kram
Carina