Vem gör jag det för egentligen?
Allting började hösten 2008 när min dotter ville börja blogga. För att kunna hjälpa henne med HTML format och inställningar skaffade jag också en blogg. Jag blev biten direkt nu har jag skrivit i 3 år. Först hade jag en blogg på BLOGG.SE men den övergav jag i december 2009. Blogspot har en trevligare layout och är knutet till Google så jag tänkte att där "händer" det mer. På den vägen är det och nu tre år senare är jag glad att jag fortsatte trots dottern slutade.
Först och främst skriver jag för mig själv och ingen annan. I mångas öron låter det konstigt och underligt men det är dagens sanning. Så länge jag kan minnas har jag alltid legat i sängen innan jag ska somna och summerat min dag. Vissa dagar kommer jag knappt ihåg vad jag har gjort och det har gjort mig väldigt frusterad. Hur glömsk för man lov att vara egentligen? Det är viktigt för mig att dagarna har betydelse, att jag känner att jag har uträttat något och jag kan känna mig tillfreds. Att ha bloggen hjälper mig på traven att komma ihåg vad jag har fyllt mina dagar med. Jag tycker det är enormt roligt att gå tillbaka och läsa vad gjorde jag vid samma tid föregående år. Det ger mig så mycket!
Sen är tycker jag det är roligt att fotografera men är inte inte alls speciellt duktigt på det. Det svåra är att fånga motivet, att bilden får ett uttryck som kan tala för sig själv. Inget av det har jag men jag är en glad amatör som kämpar på. Att texten har en snygg layout och är marginal justerad är A och O för mig. Det stör mig oehört när texten flyter och är ojämn. Det är nog en kvarleva ifrån dessa "tusentals" (overstatement... men känslan är där) uppsatser som jag har producerat under min studietid.
Jag kan villigt erkänna att jag är dålig på att kommentera hos alla andra men jag läser era inlägg. Visst tycker jag det är roligt när ni kommenterar hos mig men om jag är sparsam med mina egna kommentarer så förväntar jag mig inga i retur.
Det var allt från mig - en helt vanlig måndag innehållande jobb, middag, inköp av middagsmat och tvätt. Nu sitter jag och väntar på orkanen Katja ska dra in över Sverige. Förhoppningsvis har "hon" försvagats innan "hon" når fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig.
Sträva inte framåt hela tiden utan lev i nuet!
Tänk att alla dessa dagar som går det är det som kallas livet.
Kram
Carina