Lyx

Att träffa mina barndoms kamrater och känna värmen och omtanken från dem.

Det är lyx.

Att det är en dag sådär mitt i veckan när hösten närmar sig runt knuten.

Det är lyx.

Att få göra något annat än städa och tvätta mitt i veckan.

Det är lyx.

Att min passions cheese cake blev en succé.

Det är lyx.

Idag har jag haft mina goa vänner från mina barndoms/ungdomsår på middag. Samtalsämnen kommer ur en aldrig sinande brunn och det behövs definitivt inga "konversationskort". Vi känner varandra väl och vet hur vi tänker och känner och det är så okonstlat, precis så som jag vill att vänskap ska vara, okonstlad. Att hålla liv i vänskapen betyder mycket för mig och jag blir så glad och varm inombords när jag tänker på vilken historia vi har tillsammans.
Det är LYX!

Men att stå med all disken klockan tjugo i tolv, det är inte lyx. Barnen sover gott i sina sängar och maken är på fotbollskväll (Barcelona - Milan på TV) med övernattning. Med en enkel ekvation så blir det bara jag kvar som kan ta hand om disken... Med sällskap av softad musik går det som i en dans och jag känner mig nöjd när jag väl "stupar" i sängen.