1 november 2012

Emporia

Idag var det dax för ett nytt besök på Emporia!
Lille Bror och jag skulle inta stället och försöka bli lite klok på hur stället är uppbyggt.
Det är gigantiskt stort och många, många affärer.



 God kväll på er kära läsare!
Just nu är vi inne i en fas att vi vill ha nya tavlor i vardagsrummet.
Visst är det svårt att hitta tavlor som man tycker om?
Vi har en vind full av tavlor men inga som jag vill sätta upp på väggarna.
De är gamla och omoderna.
I vårt vardagsrum har vi en stor tygtavla och jag bytar tyget några gånger per år.
Den täcker en hel vägg och den är väldigt i ögonfallande.
Så under någar veckors tid har varit på jakt, både i affärerna och på nätet.
Idag har vi varit i många olika affärer och kollat runt men inget som föll mig i smaken.
Efter några timmars letande var vi hungriga och vi begav oss till Emporia för att äta lunch.
Super mycket folk var också hungriga och köerna till restaurangerna var långa.
Valet föll på italienskt och det valet var det rätta!
Super gott!

Efter några timmar var vi väldigt trötta och då hade vi bara hunnit med hälften.
Jag inser att jag har vuxit till att bli en person som inte är så glad i shopping längre.
Jag tycker bara det är jobbigt och efter 2 timmar känner jag mig klar med affärerna.
Oftast har jag ett ärende, att handla en jacka eller några tallrikar etc.
När det är klart så vill jag bara hem.

Det är bra ibland men ändå lite tråkigt.
Jag missar det där roliga och impulsiva som ibland kan visa sig bli jätte bra.
Ibland när Stora Syster följer med så brukar hon försöka hjälpa mig lite
och säga att jag ska handla det som jag står och tittar och vänder på.
Jag är väldigt tacksam för det.

Jag kanske skulle ha behövt henne idag när vi var iväg och
letade efter tavlor.

Medan Maken och Lille Bror var iväg och tittade på EM kval i handboll
satt jag framför datorn och surfade runt efter tavlor.
Men utan någon större framgång.
Men den som söker han finner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig.
Sträva inte framåt hela tiden utan lev i nuet!
Tänk att alla dessa dagar som går det är det som kallas livet.
Kram
Carina