11 januari 2012

Handbolls landskamp

Efter en rolig dag på jobbet med mycket tempo och fixande och trixande så var det dax för oss att bege oss till Malmö Arena. Sverige skulle spela ytterligare en landskamp i handboll och vi var på plats, tillsammans med 4500 andra. Jag är glad att jag inte är handbolls spelare för spelarna får ta oehört mycket stryk. Det är en väldigt fysisk sport och killarna är STORA och springer in i varandra så det smäller högt och ljudligt. Men vilket tempo det var!!! De springer fram och tillbaka och svetten stänker. Såhär i efterhand tänker jag på vilket enormt matintag de måste ha för att orka spela i 2*30 minuter. Jag är imponerad!!!
 Matchen var jämn men Ryssland hade ändå ett litet övertag i stort sett hela tiden.
Vi satt så nära att vi nästan kunde röra vid spelarna. Anton var eld och lågor och hade laddat upp men en handboll och pennor. Han hade en önskan om att få spelarnas autograferna på bollen men dessvärre blev det inget med det. Efter matchen försvann spelarna ut i spelargången fortare än vi hann blinka och vi fick lämna utan några autografer :-(
Nu är det dax för mig att knyta till kojs. Nu är det den roligaste tiden på året av mitt jobb och ovanpå det har jag tränat ganska hårt tre dagar i rad.
Allt har sitt pris!

3 kommentarer:

  1. Oj vad nära ni satt - häftigt!!! Duktig du är som kommit igång med träningen, det är verkligen skönt efter alla pass man kör men så himla lätt att komma på ursäkter för att slippa - vet inte varför man är funtad så. Men för att få bort "vaddet" ;) måste man..... Paris ska bli jättekul jag har faktiskt aldrig varit där tidigare - blir säkert lika förälskad som alla andra ;)

    Kram F

    SvaraRadera
  2. Härligt att vara på plats och att uppleva matcher live! Alla sinnena får sitt på en gång!!

    SvaraRadera
  3. En riktig handbollsfamilj, härlig upplevelse och få vara me på en stor match då!
    Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera

Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig.
Sträva inte framåt hela tiden utan lev i nuet!
Tänk att alla dessa dagar som går det är det som kallas livet.
Kram
Carina