Det var med ett visst vemod som jag steg upp i morse. Idag var det avslutning på min 12 veckor långa kurs. Även om det har varit jobbigt och krävt mycket av mig och jag har längtat efter denna dagen så är det alltid jobbigt med avslut och uppbrott. Alla deltagare hade fått lov att bjuda in sin chef och övriga personer som de kände vill ta del av allas våra framgångar. Det var med en viss nervositet som jag körde till Malmö. Men egentligen vad har jag att vara nervös inför. Jag gör så gott jag kan och så länge jag har gjort det är jag nöjd. Och det gick jätte bra idag. Jag fick fram mitt budskap.
För en del kan det kännas som ett avslut men jag försöker se det som en början till något nytt. Vi har fått en massa olika verktyg att använda i vår vardag och det är bara och sätta igång. Det är bara pussla ihop alla pusselbitarna och jobba medvetet så ska det nog bli bra.
Något annat som jag måste sätta igång med igen är mina promenixer. Förra veckan blev det bara två stycken och det är på tok för lite. På med "dojsen" och ut i en timme i rask takt. Det gäller att få in det i min vardag. Ibland tänker jag på att vi skulle haft en hund, just för motionens skull och i nästa sekund tycker jag att det är helt befängt. Inte skaffar jag en hund för att jag ska få motion??? Det krävs lite bättre argument för det, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig.
Sträva inte framåt hela tiden utan lev i nuet!
Tänk att alla dessa dagar som går det är det som kallas livet.
Kram
Carina