17 augusti 2015

Blomkålspizza innan träning

En klocka som ringer och jag känner mig helt slut.
Även om jag vet att jag är utvilad så är det ändå segt att stiga upp och bege sig till jobbet.
Igår bestämde jag mig för att cykla till jobbet och jag fick lite ångest
inför det när jag insåg att det var halv storm ute.

Frukost i uterummet, det slutar jag inte med bara för att det är slut med semestern.
Där sitter jag gärna och filosoferar och dricker mitt morgonkaffe och 
planerar min dag, både på jobbet och vad som ska hända på kvällen.

Trots att det blåste rejält så tog jag mig i kragen och satte mig på cykeln och
trampade de 6 kilometerna som jag har till mitt arbete. 
Det var inte så farligt när man väl kom iväg. Ute på slätten finns ingen motvind utan
det finns bara blåst, i ett enda virrvarr...

Det var helt underbart att komma tillbaka till arbetet och prata med alla kollegorna igen.
Jag är så lyckligt lottad av att få vara delaktig i detta företag med alla dessa underbara
människor, vilka tillför sin kunskap varje dag. Det berikar min vardag enormt mycket.

Det blev en hyfsat kort arbetsdag för vinden tilltog och jag ville komma hem i tid.
Det tar normalt 20-21 minuter att cykla men nu tog det över 30 minuter
och jag var ganska trött i huvudet när jag kom hem.
Jag kände en begynnande huvudvärk och jag tog en liten tupplur innan det var middag.

Idag blev det pizza, där botten var gjord av blomkål och ägg. Jag försöker undvika
vitt mjöl och detta är ett alternativ som fungerar.
Har du inte prövat och är nyfiken så googla LCHF pizza så får du hur många träffar som helst.


Efter maten skulle jag träna lite styrketräning och jag satte igång i uterummet.
Efter 30 minuter började mitt huvud bulta rejält och migränen kom som ett brev på posten.
Det gjorde pizzan också och sen var det bara att storstäda uterummet.
Efter det stöp jag i säng och var helt utmattad.
Ett migränanfall kan knäcka den bästa.

Nya tag imorgon igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig.
Sträva inte framåt hela tiden utan lev i nuet!
Tänk att alla dessa dagar som går det är det som kallas livet.
Kram
Carina