En underbart skön dag slutade med ett besök på akuten i Lund.
Jag hade hunnit med en hel del under dagen och kände mig tillfreds med tillvaron.
En stundande fest på kvällen väntade och jag såg framemot att festa.
Men ödet ville annorlunda och ödet tog mig till akuten i Lund
med ytterligare ett gallstensanfall och oerhörda smärtor.
Jag vaknar tidigare och tidigare på morgonen. Jag vet inte om jag ska tolka det
som om jag är utsövd eller att jag har för mycket som snurrar runt i hjärnan på mig.
Men jag gillar den stunden på morgonen när hela huset är tomt och resten av familjen sover.
Jag pysslar med lite av varje, tvättar, plockar undan från gårdagen och
surfar lite på min padda, tyst och i min stilla ensamhet.
Det blev en relativt sen frukost för övriga familjen var trötta och sov länge.
Men goda bullar finns det alltid plats för.
Lille Bror körde iväg och köpte för det var han som var mest sugen
och jag förnekar inte att jag också tycker det är gott med bullar.
Det hör liksom till våra lördagsrutiner numera.
Vi har ätit frukost bullar varje lördag i 20 år och det är en trevlig tradition.
Jag körde några ärenden i Småstaden och en liten tur inom min mamma.
Jag hade tänkt överraska henne med ett besök men det var tomt i lägenheten.
Så snopen jag blev!
Hem igen och då passade jag på att ta tag i ett byxprojekt som jag
skulle ha gjort för länge sedan men ibland är det helt omöjligt att få tid till att göra det.
Ett par svarta byxor skulle sys in i eftersom det var så vida nertill och
det blev ett lyckat resultat. Nu känns det som om jag har ett par nya byxor igen!
Vid 18 tiden så var det dax att bege sig till Lund och en stor LUGI fest.
Alla volontärer som har ställt upp och hjälpt till under Lundaspelen
blir bjudna på fest och vi säger inte nej till en fest.
Men festen slutade inte precis som jag tänkt mig utan istället fick
jag abrupt åka till akuten i Lund med ytterligare ett gallstensanfall.
Fruktansvärda smärtor!
Jag får se vad som kommer hända inom den närmsta framtiden.
Det går ju inte och gå runt och hela tiden undra när nästa anfall ska komma.
När klockan var tre på morgonen så åkte vi hemåt i vinternatten.
Snön hade börjat falla och det var helt vitt på marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig.
Sträva inte framåt hela tiden utan lev i nuet!
Tänk att alla dessa dagar som går det är det som kallas livet.
Kram
Carina