Urlakad i kroppen

Jag hade trott att jag skulle kunna somna direkt när vi kom hem från sjukhuset.

Men det var helt omöjligt. Jag låg och vände och vred på mig

under flera timmar och somnade tillslut.

Hela dagen har varit en långsam historia där jag har varit trött.

När klockan var strax över fem på morgonen så slutade jag försöka att somna

och tog istället min telefon och surfade runt på den.

Klockan sex på morgonen så tvingade jag mig att lägga den ifrån mig

och äntligen kunde jag somna.

Men det blev inte många timmar skönhetssömn för Makens väckarklocka

ringde vid 10 tiden. Jag var helt slut i kroppen och magen

värkte av gårdagens ansträngning.

Idag till frukost blev det återigen bullar för Lille Bror hade

en övernattningsgäst och de önskade goda frukostbullar.

Mycket prat om vad som hade hänt under gårdagen och 

både jag och Maken insåg att det hade varit en stor ansträngning för Stora Syster

att komma intill oss i Lund, köra oss till akuten och sedan skickade vi bara hem henne.

Hon var sjuk av oro och rejält chockad.

Inte speciellt smart av oss men jag hade bara fokus på att jag ville

att hon skulle hem till Lille Bror och dessutom ville inte jag att hon

skulle få uppleva mig och mina smärtor.

Jag ville bespara henne det men nu i efterhand så var det inte så smart.

Pojkvännen kom och stannade här hos henne hela natten

Eftermiddagen har vi tillbringat i Österporthallen i Ystad och

tittat på Lille Bror och hans Lugi P00. Det blev förlust mot Ystad

men idag gick det bra för Lille Bror. Vi har pratat mycket om att han måste våga mer

och idag så tog han ett stort kliv framåt och han var själv nöjd med sin insats.

Jag har hunnit med en hel del i köket efter hemkomst från Ystad.

Baka en sockerkaka, som smakar som en kanelbulle

göra müsli med en massa goda fröer och gryn samt att laga god middag.

Nu drar det i ögonlocken och jag måste verkligen gå och lägga mig.

Två kvällar i rad med lite sömn och dessutom en rejäl urladdning igår kväll.

Det känns som om det är välbehövligt.