15 januari 2015

Gallstensanfall

Vilken dag! Vilken urladdning! Vilken smärta!
Herregud!
Jag trodde aldrig att jag skulle överleva smärtan.
Men kroppen är fantastisk och klarar av mycket.
 
Jag vaknade precis som vanligt vid halv sju och steg upp,
drack ett glas Aloe Vera och några tabletter.
Vid 10 tiden åt jag ett kokt ägg till mellanmål.
Nästan direkt efter så började jag få ont i magen men det avtog
efter ett tag och sedan kände jag mig ganska vanlig igen.
Vi var ett gäng som traskade iväg till matsalen för lunch.
Jag åt inget konstig, kokt lax och potatis med broccoli.
 
Nästan direkt efter fick jag ont i magen igen och smärtan tilltog.
Det tog mig ganska lång tid att ta mig tillbaka till min arbetsplats.
Jag kände smärtan tillag och att jag behövde kräka.
Sprang till en toalett vid receptionen i B316.
Hann precis fram i tid för att sedan kollapsa på toaletten.
Smärtan i magen bara blev värre och värre och tillslut
låg jag på toalettgolvet och vred mig av smärta och
visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag svettades oerhört och var helt oförmögen att prata.
På en skala från 1-10 så var smärtan 10.
 
Tejerna i receptionen ringde Oasen och ambulansen.
Det tog ganska lång tid innan ambulansen kom och när
de kom fram så hade smärtan klingat av lite.
Nu var smärtan nere på en nivå av sex och jag hade förmåga att prata lite.
 
Förd till akuten och fick träffa en läkare och sedan göra ett
ultraljud på buken. Det visade sig vara ett gallstensanfall.
I all röra så är jag glad att det bara var det.
Det är vanligt med gallsten. Tydligen så har var 3 kvinna över 40
gallsten men väldigt få får besvär.
 
Undrar om det är detoxen som har startat det hela?
Syftet med detoxen är att starta en utresning av kroppen
och det kan vara mycket som sätts igång i kroppen.
 
Maken kom och hämtade mig vid halv åtta och direkt
när jag kom hem for jag in i duschen.
Ville duscha varmt för att få upp värmen och mjuka upp min
urlakade kropp. Men jag var hungrig och vad skulle jag äta?
Måste erkänna att jag var rädd för att äta något så
det fick bli en tallrik havregrynsgröt, mjukt och lent för magen.
 
Lille Bror var på handboll och Maken skulle spela tennis.
Så oavsett hur trött jag var fick jag köra till Lund och hämta honom.
Sedan kallade sängen på mig och det var svårt att få upp värmen.
En varm vetekudde fick hjälpa till.
 
En dag åter till ända men den dag som jag för alltid kommer komma ihåg.
Att få sådan oerhörd smärta på så kort tid är inget jag önskar min värsta fiende.
Det var outhärdligt och jag är lite rädd för vad jag kan äta och inte äta.
Men det får tiden utläsa.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig.
Sträva inte framåt hela tiden utan lev i nuet!
Tänk att alla dessa dagar som går det är det som kallas livet.
Kram
Carina