2 december 2014

Mörkret, vår fiende eller vän?

Nu börjar den skånska vintern ta tag i oss ordentligt.
Idag har det blåst och varit kallt och rått.
Men vi har verkligen varit förskonade under hösten så vi ska inte klaga.
Jag njuter av tillvaron och ser framemot julen.
Jag är ett stort fan av julen och jag älskar alla dess dofter och smaker.
 
 
Ibland har jag dagar när tröttheten bara sitter kvar i kroppen och fastän
jag försöker skaka liv i kroppen så är den helt stum vid frukostbordet.
Är det ett tecken? Att jag behöver vara ledig och sova ut lite?
 
 
På jobbet pratas det mycket om hur fruktansvärd denna årstiden är,
att mörkret är en konstant påminnelse om att det är vinter
och blåsten är bara hur jobbig som helst.
Nu låter jag kanske lite präktig när jag säger att det inte bekommer mig.
Jag tycker det är mysigt när mörkret lägger sig och vi
kan kura ihop oss i våra hem med en massa tända ljus,
en god gryta och sedan en liten julig kvällsfika.
 
Vi är trötta och orkeslösa men det är kroppens signaler att vi behöver sova mer
och ta hand om oss. Vi behöver kanske göra som björnarna gör, att gå i ide.
Vi kan inte göra något åt situationen och det är
ingen idé att gå och spendera energi på något som du inte kan påverka.
 
 
 
 
Idag skulle Stora Syster till sjukgymnasten och då behövdes det en bil
för att kunna transportera sig till Malmö. Det innebar att jag fick köra
hem redan vid 16-tiden idag och vilken enorm skillnad det är.
Det kändes som om jag hade en hel ocean med tid på kvällen.
Jag har hunnit med att laga en god kycklinggryta och frosta av frysen.
Frysen hade flera lager med is. Varje gång säger jag till mig själv att det inte
ska gå så lång tid mellan avfrostningställfällena men löften är
till för att brytas, eller hur?
 
 
Idag var Lille Bror glad som en "spilleman". Han och Maken har köpt
träningskort tillsammans. Det har varit en önskan från honom ett bra tag
men det ska finnas tid till det också. Och som vi alla vet är tiden en bristvara.
Det hade gått jättebra och nu är han en inbiten "skrotlyftare".
Jaja, vi får se hur det går. Vi har tecknat träningskort för en månad först och
sedan får vi utvärdera hur det har gått.
 
 
Nu är jag så trött att ögonen går i kors men jag är
fortfarande inte riktigt klar med frysen.
En liten stund till och sen ska jag krypa ner i min sköna, mjuka säng.
 
God natt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig.
Sträva inte framåt hela tiden utan lev i nuet!
Tänk att alla dessa dagar som går det är det som kallas livet.
Kram
Carina