Svindel på höjden

Fy, vad det är högt upp. Att stå upp på ställningen och måla husgaveln. Jag är glad att jag inte är den som ska stå där och måla. Det är Makens arbetsuppgift. Alla andra gånger som han har målat gaveln så har han stått på stege men nu är svindeln för stor och ställningen är på plats. Framsidan av huset är avklarad och nu är det den andra sidans tur. Han är noggrann när han gör något och det är jag glad för. Jag är också noggrann och det hade inte blivit en bra kombination om han hade "tagit lätt på det" och jag precis tvärtom.

Jag har sysselsatt mig med att sy en gardin till vardagsrummet och jag blev nöjd. Visst är det en skön känsla, den där nöjdheten.
Men det är andra saker som jag inte är nöjd med. Det är märkligt. Det jag köpte för några år sedan och det jag arrangerade med i trädgården är jag helt plötsligt inte nöjd med. Tankarna surrar runt i huvudet med en massa uppslag och men det måste få mogna lite, framför allt hos Maken. Jag har ett försprång i tanken och Maken måste få samma chans.