Igår skrev jag om att jag fick hjälpa Emma med hennes matte (som handlade om minsta gemensamma nämnare). Det tog ett tag innan jag kom på hur man skulle lösa det. Det var ju ett antal år sedan sist... Men idag på matte lektionen hade läraren frågat eleverna om de hade gjort de tre sista talen och ifall de hade blivit rätt. Emma var den enda i klassen som lyckats att få dem rätt! Jag kände mig lite stolt över henne och lite över mig själv också. Matte var mitt sämsta ämne i skolan men jag lyckas ändå hjälpa till. Det känns som en liten seger över mig själv och mitt självförtroende.
Annars har jag spenderat kvällen på Antons skola och lyssnat på skolpsykologen. Min lille påg är på väg in i tonåren rent fysiskt och det var det föredraget gick ut på, att få lite information om vad som händer med de små liven i den åldern. Vi fortsatte sedan med vanligt föräldrarmöte och allting var utmärkt. Känns skönt att veta! Läxläsning nästa och sen är det kudden som väntar.
Rönnbär är så fint och höstigt.
SvaraRadera