27 juli 2015

Hornbach tur och retur

Idag börjar Maken och jag bygga trädäck på baksidan av trädgården.
Vi ska bygga något tillsammans för första gången.
Normalt sett brukar Maken vara den som bygger och snickrar allt
som ska göras här hemma men nu ska vi göra det tillsammans.
Det ska bli jätteroligt!

Det var beställt släp på Hornbach klockan nio på morgonen
Först lite morgonkaffe och en knäckemacka
och sen iväg. På Hornbach har de en stor brädgård som man 
kör in med sin egen bil och det var ganska mycket folk som
var på G och välja virke. Det är inte helt lätt att välja virke.
Många brädor är rejält skadade och det gäller att välja med omsorg.

Det blev några vändor fram och tillbaka till Hornbach innan vi var helt
klara med allt virke, reglar och annat smått och gott som skulle införskaffas.
Lunch på det och sedan tog vi en liten paus med kaffe och ett avsnitt Grey's Anatomy.


Hela eftermiddagen har vi snickrat ihop en ram av reglar, vilket golvet sedan ska skruvas fast i.
När vi var klara med ramen kände vi oss nöjda med dagens snickeri.


Lille Bror var i Lund, Stora Syster på väg till sin träning
så vi tog på oss gympaskorna och gick en promenix runt i Småstaden.
Det är roligt att traska runt och se hur folk har det i sina trädgårdar.
Många trädgårdar är helt övervuxna och skulle må bra av lite röjning.
Men det är nog lätt hänt att man planterar lite träd och buskar och så glömmer man bort
att allting växer och blir stort och helt plötsligt en dag så är det bara en enda stor skog.

När jag håller på med ett projekt så spinner hjärnan iväg på en massa annat som
jag skulle vilja göra. Men en sak i taget och det är viktigt att känna sig lite nöjd
mellan varven och njuta av allt du faktiskt har åstadkommit.
Det är något som jag måste bli bättre på!

Nu känner jag mig lite trött.
Jag ska ta mig en liten powernap på 10 minuter och sedan är det lite
skönhetsvård för mina ömma fötter som gäller. 

Ha en fortsatt skön kväll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ha en fortsatt bra dag och sköt om dig.
Sträva inte framåt hela tiden utan lev i nuet!
Tänk att alla dessa dagar som går det är det som kallas livet.
Kram
Carina