Fixardag

Det känns så skönt att bara få lov att gå runt och pyssla

Med vetskapen av att jag har tre veckors semester till framför mig

Jag njuter av tillvaron för fullt och jag prickar av

lite saker på min lista, sådant som inte har blivit gjort på jättelänge

men nu har jag fått tummen loss.

Sovmorgon är tillåtet och vi åt en sen frukost i uterummet.

Det är så ljust och fint och sitta där och trots att det inte är någon

högre temperatur utomhus så är det varmt och skönt i uterummet.

Alla våra betong kreationer var på väg att torka och skulle bli

avhämtade under dagen. Först ut var Nettan och hon var så nyfiken

på alla sina ljusstakar med sammet dekoration. Men de var inte riktigt

torra så det gick inte och se hur de skulle bli IRL.

Istället gjorde vi lite nagelvård tillsammans... hihihi.

Jag kände mig som jag var tonåring igen när vi satt där tillsammans i

uterummet och filade naglarna. Men det behövdes efter en dag med betong.

Marie och Camilla var jätte nöjda med sina betonglöv.

De blir så fantastiskt fina med små lätta medel.

Det är verkligen inte speciellt svårt att gjuta betonglöv.

När allting var undanplockat av avhämtat så begav Maken och jag

oss ut på en liten promenix. Jag har så ofantligt ont i mitt ena knä.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt men varje steg är en pina.

Det är bara och inse att jag inte är 20 år längre och kan inte gå

på i samma tempo och med samma belastning som när jag var yngre.

Att jag aldrig lär mig... Jag blir så trött på mig själv!!!

När jag ändå var i gång med att skapa så passade vi på att hänga upp lite tavlor

som vi har haft på inramning och bara har stått och väntat på att bli upphängda.

På denna väggen hade vi tidigare en stor tygtavla och Picasso tavlan hängde

någon annanstans. Men den kom inte riktigt till sin rätt. Jag gillar den men 

Maken är inte riktigt lika förtjust. Men ibland får man kompromissa med varandra

och just när det gäller denna tavlan så var jag nog lite mer påstridig.

Ikväll hängde vi upp småtavlorna bredvid den stora tavlan.

Det blev genast lite bättre och väggen fick lite mer liv och rörelse.

Nu doftar det kaffe och Maken kallar på mig.

Lille Bror är hos kompisar i Lund och Stora Syster är hos pojkvännen

så vi är på tu man hand. Så är det ofta nu och det känns både konstigt och naturligt.

Puss och kram på dig!