Berg, och dalbana

Lunchdate med en gammal barndomsväninna

Mycket att prata om och utan problem fyller vi
vår lunchrast med prat om ditten och datten

Det går för länge mellan gånger bara men
det är bara vi själva som kan råda bot mot det.

 

Våra liv är fyllda av vardagsbekymmer och vi försöker hantera dem så gott det går.

Men ibland drabbas vi av svårare saker som ger oss lite perspektiv

på våra liv och det ger oss en insikt om vad som är viktigt.

Vi har alla en vardag och det är den vi lever i

och ibland får vi en påminnelse om hur sköra våra liv är.

Vi måste lära oss att uppskatta vår ibland lite tråkiga vardag

med alla dess bestyr som vi måste fixa med.
Det är ju faktiskt det som kallas livet, alla dessa dagar som passerar.
Det är vad vi fyller dem med och hur vi hanterar våra känslor och intryck
som i slutändan avgör vår livskvalité.

 

 

Just nu är det tungt för min väninna.

Livet är inte som vanligt och de åker berg och dalbana

varje dag och känslorna som ligger utanpå.

Jag tycker så synd om dem och ser hur de kämpar på.

 

Med det i åtanke åkte jag hem till min familj och kunde

känna en lättnad över att få sitta i 1 timme och planera middagsmaten till helgen.
Idag kändes det skönt och befriande.

Iväg till affären och handlade och först klockan 9 var jag klar med allting.

Lite sofftid och sedan hägrade sängen.

 

Skönt med en familj som finns runt omkring mig och allting är som vanligt.