Alpendorf

Vår skidresa startade på fredag kvällen med ett inledande besök på Pizzeria Mama Rosa.

Sen var det fullt ös mot Danmark och Rödby och färjan till Puttgarden.

Vi körde hela natten genom en lågtrafikerad Autobahn.

När klockan var halv fem stannade vi till på ett rast ställe och sov i 2 timmar.

Ögonen var så tunga, så tunga. Tuppluren hjälpte och vi körde vidare för att fastna i världens bilkö runt München. Det var DRYGT!!!!

Först vid halv sex tiden var vi framme och vi körde in i en super mysig liten alpby

med massor av hotell och restauranger.

Inkvartering och middag och sedan somnade vi gott och drömde och storslagen alpmiljö.

Upp i ottan nästa morgon och iväg och hyra skidor och köpa liftkort.

Alpendorf ligger i Österrikes största skidsystem, Ski Amadé med skidorter som
t.ex. Schladming, Bad Gastein, Wagrain och Flachau.

Vi var jätte tagade att komma ut i pisten och visa våra färdigheter...

Dessa färdigheter var ganska ringrostiga och det tog någon timme innan vi var i gång
och svischade nerför pisten.

Både första och andra dagen så var det mulet och snöade en del och
framåt eftermiddagen kom det in rejäl dimma.

Vi fick verkligen användning för våra skidglasögon och dimman låg som en tätt slöja.
After Ski och bastu på kvällen gjorde gott för våra trötta muskler.

Vi har en mängd spel med oss och dessa har använts flitigt och jag måste säga att jag är super dålig på att spela spel. Ingen vinnar instinkt överhuvudtaget och det visar sig för jag blir alltid sist! :-)

När vi vaknade dag 3 så strålade solen från en klarblå himmel och vi var uppe i pisten
en timme tidigare än de andra dagarna.

Nu blev det många stopp i backen för att sola och dricka öl!
Underbart mysigt - Livet på en pinne.

Skidsystemet är så stort att vi bara kan åka och åka och hitta nya backar hela tiden.
Kring Alpendorf är det mycket röda pister men om man åker bort mot Wagrain blir det mer blått.

Idag strålar solen återigen och övriga familjen är redan på G upp i pisten.

Mitt knä värker och och rejält svullet och jag hoppar runt som om jag vore stelopererad.

Jag bestämde mig för att vila mitt knä idag, med sorg i hjärtat ;-(

Jag tar det säkra före det osäkra. Jag vill inte råka ut för någon olycka.

Det har gått bra i stort sett hela tiden men framåt eftermiddagen har

jag ingen stabilitet kvar i knäet och det värker rejält.

Nu ska jag städa på hotell rummet.

Ni vet säkert allihop hur det ser ut efter några dagar på skidsemester.

Sen är det bastun som hägrar och en liten promenad i byn, om knät tillåter.